Tomhet

The Next Level: Sega’s Plans for World Domination

Publicerat: 2016-09-26. Taggat:

Just some of the developments coming to an Electronic Boutique near you: Truly interactive game movies starring hot Hollywood stars (just in time for Christmas); immersive 3-D game environments using cheap VR technology (also out in time for Christmas); and motion-sensing technology that places you directly into the game (the Activator shipped this fall).

Yes, this Wired article is from 2003. I found it very interesting to read that the VR boom was expected by christmas the same year, when it ended up taking 23 years for the technology to actually reach the consumer (Nintendo Virtual Boy excluded). The PlayStation VR is coming next month.

Why Tim Berners-Lee is no friend of Facebook

Publicerat: 2016-08-29. Taggat:

The thing that makes the web distinctive is also what made the internet special, namely that it was designed as an open platform. It was designed to facilitate “permissionless innovation”. If you had a good idea that could be realised using data packets, and possessed the programming skills to write the necessary software, then the internet – and the web – would do it for you, no questions asked. And you didn’t need much in the way of financial resources – or to ask anyone for permission – in order to realise your dream.

An open platform is one on which anyone can build whatever they like. It’s what enabled a young Harvard sophomore, name of Zuckerberg, to take an idea lifted from two nice-but-dim oarsmen, translate it into computer code and launch it on an unsuspecting world. And in the process create an empire of 1.7 billion subjects with apparently limitless revenues. That’s what permissionless innovation is like.

The open web enabled Zuckerberg to do this. But – guess what? – the Facebook founder has no intention of allowing anyone to build anything on his platform that does not have his express approval. Having profited mightily from the openness of the web, in other words, he has kicked away the ladder that elevated him to his current eminence. And the whole thrust of his company’s strategy is to persuade billions of future users that Facebook is the only bit of the internet they really need.

Seven-Sided MAME Control Panel

Publicerat: 2016-08-29. Taggat:

Ferrari F1 Pit Stop Perfection Slow Motion

Publicerat: 2016-08-29. Taggat:

I wish someone would explain to me why they are all need helmets when changing tyres. I could watch this ∞.

Meshuggah — Born In Dissonance

Publicerat: 2016-08-28. Taggat:

Blott en gång i mitt liv har jag knallat in i en fysisk skivaffär och köpt ett bands kompletta diskografi. Det låter kanske som jag tömde sparkontot, men detta måste ha varit någon gång runt 1996, så Meshuggah hade (om jag inte minns fel) gett ut två fullängdare och två EP. I oktober är det dags för 6 stycken nya spår med riktigt jävla matematisk autistmetal. Tills dess får vi leva med Born in Dissonance. Helt OK låttitel.

Why Super Nintendos Lose Their Color

Publicerat: 2016-08-27. Taggat:

Oxidized Nintendo SNES

Man måste ju bara älska att någon skrivit nära 20.000 tecken om missfärgningar av en spelkonsoll från tidigt 90-tal. Lösningen ser ut som en informationbroschyr på vårdcentralen om barn och hudcancer: håll dom från solen och spraya med UV-skydd.

The Trouble with Tor

Publicerat: 2016-04-02. Taggat:

Over the last twelve months we’ve made incremental progress toward our goal of finding some way to provide a CAPTCHA that distinguishes automated and human traffic without being too inconvenient for the humans — but we’re not there yet.

Nej kära CloudFlare, ni är ganska långt ifrån en lösning. Den som försökt surfa via en Tor exit node under det senaste året är smärtsamt medveten om tre saker:

  1. Det har plötsligt uppstått ett trängande behov av att skicka varenda sketen liten sajt via ett CDN.
  2. Sjukt många sajter använder CloudFlares CDN.
  3. CloudFlare tvingar alla Tor-användare att lösa en oändligt lång captcha – för varje CloudFlare-sida de besöker.

Resultatet för slutanvändaren är att TorBrowser blivit en mer eller mindre outhärdlig webbläsare. De dissidenter och oppositionella vars liv hänger på möjligheten att vara anonym har onekligen fått ytterligare en käpp i sitt hjul. Artikeln ger en bra inblick i CloudFlares syn på saken och ska jag vara helt ärlig är det kanske svårt att lägga skulden på ett kommersiellt CDN. Problemet är snarare att många tycks ha glömt att det går ganska bra att driva en webbsida utan att förlita sig på ett helt nätverk av servrar. CloudFlare utvecklar:

The design of the Tor browser intentionally makes building a reputation for an individual browser very difficult. And that’s a good thing. The promise of Tor is anonymity. Tracking a browser’s behavior across requests would sacrifice that anonymity. So, while we could probably do things using super cookies or other techniques to try to get around Tor’s anonymity protections, we think that would be creepy and choose not to because we believe that anonymity online is important. Unfortunately, that then means all we can rely on when a request connects to our network is the reputation of the IP and the contents of the request itself.

Hamburgare på högrev – Urban Deli i Sickla

Publicerat: 2016-03-31. Taggat:

Mina två favoritdalmasar och Z mötte upp på Urban Deli i Sickla. Vi beställde fyra stycken “Hamburgare på högrev” och jag konstaterade att det var en alldeles ordinär hipsterburgare till överpris (195:-). För den som inte är bekant med vad som konstituerar en hipsterburgare ska jag förklara…

Brödet ska inte ha sesamfrön (svennigt). Den ska vara kladdig, dränkt i smält ost och helt befriad från fräscha grönsaker. Den innehåller dock ofta picklad (dvs. inlagd, men det står det inte på menyn) gurka. Just denna hipsterburgare lämnade också en fadd eftersmak av rökarom i munnen.

Pommesarna smakade fint men den rivna parmesanen ovanpå kändes mer som ett försök att skapa en unik signatur än ett givande tillskott. När vi lämnade lokalen såg vi två cyklar som vi misstänkte var utomhusrekvisita.

På lyran i Bredäng

Publicerat: 2016-03-28. Taggat:

Mot en vit fond placeras noggrant utvalda guldkorn som sedan hashtaggas strategiskt innan de tankas upp till flödet. Det är oklart vem som är spin doctorn bakom Bredäng loppis instagramkonto. Efter att ha scrollat upp och ned bland Marimekkoskålar och “charmiga plåtburkar” får man lätt intrycket att det rör sig om en sparsmakad vintagebutik som drivs av deltidsjobbande mediakvinnor i Hasbeens.

Väl på plats kan jag till min stora förtjusning konstatera att det är en klassisk svensk hoarderloppis av bästa slag. En 25 år gammal Motorola-mobil utan laddare: 100 spänn. En fantastiskt skänk: 300 spänn. Här kan man göra fynd, om man har uthålligheten och den spatiala förmåga att navigera genom gyttret av porslinsfigurer, köksredskap och Absolute Dance-skivor.

Trots att vi grundat med räksallad på Lyran sviker koncetrantionsförmågan mig och vi lämnar loppisen tomhänta. Vi hade i alla fall tur med vädret.

Bros of Trump

Publicerat: 2016-03-24. Taggat:

Fyfan vad gött. Känns som en evighet sedan jag var en skam för samhällskroppen. Idag spenderade jag större delen av förmiddagen med att förbereda mig för den framtida världsordningen och undergången genom att kolla på Trump-tal och lyssna på bro-country. Jag klev sedan upp ur sängen kl. 14.30 och vältrade mig i torkad mango.

Trumps tal är fängslande. Han är kontroversiell, inkorrekt och stundtals bara vidrig. Han är också innehållslös och stapplar på orden, upprepar sig och slår den ena logiska kullerbyttan efter den andra. Dock tappar han aldrig ansiktet. In i talens sista minut levererar han även de mest banala resonemangen med fullständig övertygelse.

Trump formulerar i grunden ett problem: det politiska systemet är rakt igenom ruttet och korrupt. Han vet, för han har sett det från insidan. Den strategiska frispråkigheten verkar räcka långt, för han erbjuder sedan inte en enda jävla realistisk lösning på problemet. Trump är synonym med ekonomisk framgång, något jag inser är högt aktat där borta. Lockelsen är förstås att få se en riddare i glänsande rustning rida in och rädda landet från moraliskt och ekonomiskt förfall. För om han nu är så sataniskt framgångsrik i affärer, varför skulle han inte kunna få landets ekonomi på fötter och göra Murica great again?

När allt känns piss så tenderar den mest omvälvande förändringen att bli den mest lockande. Det är inte omöjligt att han kammar hem skiten.

Åtta minusgrader i januari

Publicerat: 2016-01-07. Taggat:

Z på väg mot planet på Tenerife Sur

Morgonen börjar i en rostig Fiat Punto. En av hostellets anställda har stigit upp i ottan för att köra oss de fem kilometrarna till flygplatsen. Hennes familj bor i Italien och när Sverige kommer på tal vittnar hon om hur förfärligt kallt det var när hon var hemma över jul.
– Twelve degrees, it was terrible!

En skylt visar Skavsta -14 grader

I ankomsthallen på Tenerife Sur sitter en digital skylt som visar avgångstider och temperatur för destinationerna. Hade skyltmakarna velat strö mer salt i såren hade de kunnat sorterat listan fallande efter temperatur istället för avgångstid. Men just nu står det, nästan högst upp: Stockholm Skavsta -14°.

Jag står i flygplanets korridor och försöker sträcka ut benen då en omtumlad ung tjej stapplar ut från toaletten tillsammans med en äldre kvinna. Kvinnan greppar tjejen i handen och börjar sakta leda henne genom planet. När de närmar sig pressar jag mig mot ena stolsraden för att de båda ska kunna passera obehindrat. Utrymmet är dock så begränsat att våra kroppar ändå möts. När de båda tagit sig förbi ser jag att tjejens högra sida, samma sida som just gnuggat mina jeans, är fullständigt nerspydd. Försök att avlägsna uppkastningen har gjorts, men kvar i tygets fibrer sitter inkletade rester av mat och papperhanddukar.

I ren desperation börjar jag hastigt röra mig mot den bakre änden av planet för att tvätta av byxorna. Men icke.
— Turbulence mister, you need to sitt down now, säger flygvärdinnan och läger en stadig hand på axeln samtidigt som han pekar med hela handen i motsatt riktning.

Klockan är 15.21 och planet börjar dala hastigt. Nere på marken är det mörkt, men uppe i planet tittar vi fortfarande på en solig men avlägsen horisont.

Z och bil i snö med lyktorna påslagna

Efter mellanlandning i Norrköping p.g.a. av det pissiga vädret doppar vi våra dammiga vandringskängor i den svenska nysnön. Spänningen är olidlig när jag vrider om nykeln i tändningslåset, men gamla Bettan tuffar igång trots kyla och långtidsparkering. I bilen dyker melodin från Agulo upp som ett spöke från det förgångna. Och vad kan vara ett bättre avslut på resan än att vissla den hela vägen tillbaka till Stockholm…

Permobilparty

Publicerat: 2016-01-06. Taggat:

Full English Breakfast på Playa de Las Vistas

I sjubussen som går från Playa de Santiago luktar det avlägsnad spya. Det kommer inte som en överraskning att det sker en och annan uppkastning längs serpentinvägarna på La Gomera. Morgonens chaufför kör dock både på rätt sida av vägräcket och hastighetsgränsen.

I San Sebastian klämmer vi varsin macka på ett kafé. Jag väljer en med getost och får macka med endast getost och bröd. Efter rigorösa passkontroller på Fred Olsen-färjan från San Sebastian når vi Los Christianos på Teneriffa. Vid Playa de Las Vistas, som ligger precis intill färjeterminalen, väntar en helt annan värld den den vi just kom från. Här kan man avnjuta full english breakfast, betala för skugga (solstolar) och dessutom hyra permobiler.

Reklamblad för skandinaviska utflykter

Permobiluthyrning är förstås en bra grej om man har svårigheter att gå. Det är också en bra grej om man är så förslappad att man inte orkar förflytta sig mellan barstolen och solstolen. På gågatorna drar inkastarna i oss och försöker desperat gissa nationalitet för att anpassa sina säljfraser. Till slut ger vi upp och går till Burger King.

Sista kvällen på resan bor vi på samma ställe som vi bodde första natten. På Los Amigos är det hemtrevlig stämning. Två tjejer står och lagar en punkgryta i köket och i trädgården sitter folk och pillar med sina smartmobiler.

Promenad mot mataffären i Los Abrigos

Vi tar en promenad in mot byn i solnedgången och hittar en matbutik där vi bunkrar inför flygresan. I charkdisken beställer jag resans sista getost.

Avskedskalaset

Publicerat: 2016-01-05. Taggat:

Z i Imada på La Gomera

Klockan är några minuter före 19 när processionen gör sig redo att tåga in i byn. En övertaggad lokalpolis har slagit på saftblandarna och tagit täten. Efter honom följer en brokig skara av musikanter, eldkonstnärer, Snurre Sprätt och sist men inte minst – tre vise män. De sistnämnda har fått en egen lastbil. På flaket står de på rad iklädda lösskägg, beväpnade med hinkar med smågodis. Plötsligt räknar en slagverkare in och de börjar röra sig in mot byn till tonerna av en marschversion av jingle bells.

Först passerar de torget, där byborna väntar – alla är där, tjejen från snabbköpskassan, gubbarna från sportbaren och dreadskidsen som duschar nakna på stranden – sedan går de ut och in från byn från två olika håll innan de landar på en scen mitt på plaza del Carmen.

Blåa kravallstaket i plast hindrar massorna från att storma scenen, men snart börjar ändå en strid ström av barn ta sig fram till de nyanlända. De tre vise männen utför en knäsittningsritual med Nalle Puh som gogo-dansare i bakgrunden. Själv står jag, lätt malplacerad, framför några högtalare som pumpar ut barnlåtar (som sjungs av barn) över torg och hav. Jag plockar upp kameran, ser spektaklet genom displayen i min kamera och tänker för mig själv att kvällen blev en fint slut på vitelsen i Playa de Santiago.

Z på asfaltsvägen från El Rumbazo

Tidigare på dagen tog vi bussen till Imada och gick tillbaka till havet. Spåret började som en slingring bergsstig intill storslagna stup (denna gång med repstaket som skydd). Det blev mindre storslaget ju närmare vattnet vi tog oss, för att till slut, vid El Rumbazo, sammankopplas med en asfaltsväg som vi följde hela vägen till kvällsdoppet och de efterföljande glassbomberna på Los Castaños i Playa de Santiago.

Z på asfaltsvägen från El Rumbazo

Där nakna människor möts

Publicerat: 2016-01-04. Taggat:

Playa de la Guancha

Jag tror inte att jag far med osanning om jag påstår att ett och annat samlag fullbordats längs den steniga strandremsan vid Playa de la Guancha. På väg nedför den stig som leder fram till stranden ser vi att besökarna består av tre grupper nakenfisar och en fiskare vars hem utgör det enda huset på stranden. De två polerna skapar en härlig dynamik som är som tagen ur den första sällskapsresan. Visualisera följande: traditionsbunden fiskare står i vattenbrynet och rensar sin fångst samtidigt som han ser över axeln på de dekadenta turisterna som sliter av sig kläderna vid blotta åsynen av vatten. Fiskaren skakar uppgivet på huvudet.

Stranden är det verkligen inga fel på. Speciellt inte efter en promenad från San Sebastián i stekande middagssol. Ska jag vara uppriktig är den faktiskt helt fantastisk. Vi tar av oss barfota och stapplar fram över små runda stenar som rasslar och smärtar. Vid vattenbrynet tar den grafitsvarta vulkansanden vid och leder oss ut i Atlanten.

Paseo de Fred Olsen

Fred Olsen-färja vid hamnen i San Sebastián på La Gomera

Promenaden tillbaka till San Sebastián ska enligt guideboken ta två timmar, men vi är framme på en. På en skylt ser jag att huvudgatan och strandpromenaden i staden är döpt efter det norska rederi som för ett antal år sedan konkurrerade ut alla andra rederier som trafikerade Teneriffa – La Gomera och shockhöjde biljettpriserna. Vilken skymf. Intill ett glasstånd på samma gata står ett utomhusgym med oförklarligt konstiga maskiner. I en av dom sitter en man och finslipar sin juckrörelse.

På vägen till bussen som går hem till Playa de Santiago fastnar vi på en gågata där vi köper vi “fruit shakes” som smakar kallt sockrat vatten. Bussen missar vi med 1 minut, trots att vi är 15 minuter tidiga till stationen. Där får vi lära oss att bussen går vid utsatt tid från busstationen, inte från hamnen. Vi lägger benen på ryggen springer en kilometer mot busstationen och hinner precis stiga ombord innan den börjar rulla.

De dimhöjda bergens turister

Publicerat: 2016-01-03. Taggat:

Som en liten uppvärmning började vi dagen med att bestiga den 1500 meter höga Alto de Garajonay. Eller ja, vi tog bilen till en närliggande parkering och gick en tjugo minuters promenad till toppen och gick tillbaka igen. Planen var att gå ett längre spår i området kring toppen, men vi avbröt då det såg ganska trist ut. En stor skogsbrand härjade ön 2012 vilket gjorde att 20% av parken brann upp och den här delen drabbades hårt.

La Vista i El Cedro

La Vista i El Cedro

Istället åkte vi till El Cedro som ligger i en annan del av parken. Ett bra val visade det sig. Som en hägring uppenbarade sig restaurangen La Vista i dimskogen. Panikhungern stillades med en oerhört välsmakande get. Till efterrätt kom det dåliga samvete. Vi som sett så många snela getter på ön.

Växt i Garajonay

Z i Garajonay

Vandringsspåren på ön upphör aldrig att förvåna. De är välunderhållna, tydligt skyltade och nås nästan alltid med kollektivtrafik. El Cedro tar dock uppstyrdhetspriset. Här finns rastplatser med bord och bänkar, broar över bäckarna och återvinningsstationer. Med uppstyrdheten kommer också folkmassorna (eller så var det kanske tvärtom). Från att mellan Jerduñe och Playa de Santiago vandrat i timmar utan att ha sett en själ, till att nästan ständigt se ryggen på någon annan. Vid El Cedro uteblev de grandiosa vyerna. Trädporr, dimma och mossa kom dock i överflöd.

Imorgon ska vi upp i ottan och återlämna bilen, så i brist på tid avslutar jag med att bomba med några bilder från El Cedro och Alajeró som vi passerade på vägen hem.

-

-

-

-

-

Semester på fyra hjul

Publicerat: 2016-01-02. Taggat:

Pastasalladspaus i Agulo

Victory! Vi fann en bil! Nyvakna och kräkfärdiga efter bussturen genom bergen stapplade vi ned till färjeterminalen i San Sebastian där fyra bås med biluthyrare ligger vägg i vägg. Efter att de två första sagt blankt nej var jag aningens skraj att vi skulle behöva vända oss till alternativ fyra. Några tillsynes slumpmässigt utvalda bokstäver, följt av den sifferkombination som kännetecknar en samlagsställning, avrundat med @hotmail.com är nämligen inte en mailadress som inger förtroende. Den lätt sliskiga bilförsäljartypen i bås 3 hade dock en Polo.

Klockan 10 vred vi om nyckeln i tändningen och satte av mot Agulo som enligt guidebokens budord är “den vackraste byn”. Agulo leverade. Vi felparkerade på en smågatan, plockade fram vår pastasalladspåse och började sleva in till tonerna av ett gäng gubbar som satt och höll låda några bänkar bort.

Pastasalladspaus i Agulo

Denna oerhört enerverande slinga satte sig som klister på min hjärna och har under dagen varit vår ständiga följeslagare och soundtrack, till Zs stora förtret.

De flesta städerna på ön ligger i dalgångarna, men Agulo ligger uppe i bergen på öns norra sida. Med Teide i fonden ser hela staden ser ut som en kuliss för ett trevligt sommarprogram där Ernst bjuder in svenska “kändisar” som lagar mat ihop. Virrvarret av gränder är som byggt för en SVT-trailer där herr Kirchsteiger strövar runt klädd i lediga byxor av naturfärgat linne och en stråhatt.

Pastasalladspaus i Agulo

Pastasalladspaus i Agulo

I bilen har det gått fort. Under dagen har vi avverkat de största byarna och några av de mindre. Med “avverkat” menar jag att vi har åkt in, kanske köpt något att snaska på, kollat några smågator och åkt vidare. Trots att kollektivtrafiken är imponerande bra med tanke på öns storlek är det lite trixigt att ta sig från vår ände till den andra då det kräver ett byte och väntan i San Sebastian. Två bildagar var verkligen välkommet.

Pastasalladspaus i Agulo

Pastasalladspaus i Agulo

Valle Gran Rey på öns västra sida gav ett mer hedonistiskt intryck. Det tog två minuter från att vi parkerade bilen tills jag såg den första jointen rullas. På stranden samlas en uppfriskande mix av tyska barnfamiljer, tyska övervintrade hippies och tyska neohippies med dreads, midjeväska och aum-tatueringar. Trots att den var en ganska kaotisk turistkittel vilade ändå en känsla av trevnad över byns stora strand. Bara några hundra meter från stranden började ett industriområde som en optimistisk riskkapitalist kanske skulle kalla “expansionsmöjlighet”.

På vägen hem provade jag att lägga bilen i friläge i höjd med Alajeró. På det friläget rullade vi hela vägen hem till lägenheten. 1 mil nedförsbacke och hemlängtan.

Reningsverk och handsprit

Publicerat: 2016-01-01. Taggat:

Inristningar på en gammal vägg

Idag har vi sannerligen inte gjort många knop. Fram till 16 spenderades dagen i lägenheten och under pergolan på takterassen.

När solen närmade sig berget i väster tog vi oss förbi golfklubben till Playa de Tapahuga. Där väntade ett reningsverk och en stenig strandremsa. Vid ett övergivet hus intill stranden stod några parkerade husbilar och ur en bilstereo pumpade Bob Marley.

På vägen hem pallade jag några apelsiner från golfbanan och Z råkade tömma en hel handspritflaska i sin rygga. Strax före 19 gled vi in på stans enda öppna kafé omgivna av en air av läkarsprit. Idag var stan om möjligt än mer stängd än igår. Los Castaños verkar dock för det mesta hålla fanan högt. Paret som vi träffade på taket igår råkade komma förbi och slog sig ned vid vårt bord. En av dom hade börjat morgonen med en nätt liten springtur upp till Targa och tillbaka. Genast kändes vår inställning till semester ganska chillax. Imorgon ska vi försöka få tag på en bil så att vi kan dra en raggarrunda runt ön. Skam den som ger sig!

Iran's blogfather: Facebook, Instagram and Twitter are killing the web

Publicerat: 2016-01-01. Taggat:

Gradvisa förändringar kan vara svåra att se. Hossein Derakhshan fängslades i sex år för sitt regimkritiska bloggande. I somras skrev han en längre artikel om det förändrade webblandskap som mötte honom när han kom ut i friheten. Från ett nät i ordets rätta bemärkelse – ett ickelinjärt nät bestående av noder, som genom hyperlänkar skänker liv åt andra noder – till ett linjärt och konsumtionsinriktat nät där varje nod dör i utkanterna av sitt eget domännamn.

[…] hyperlinks aren’t just the skeleton of the web: they are its eyes, a path to its soul. And a blind webpage, one without hyperlinks, can’t look or gaze at another webpage – and this has serious consequences for the dynamics of power on the web.

More or less all theorists have thought of gaze in relation to power, and mostly in a negative sense: the gazer strips the gazed and turns her into a powerless object, devoid of intelligence or agency. But in the world of webpages, gaze functions differently: it is more empowering. When a powerful website – say Google or Facebook – gazes at, or links to, another webpage, it doesn’t just connect it , it brings it into existence; gives it life. Without this empowering gaze, your web page doesn’t breathe. No matter how many links you have placed in a webpage, unless somebody is looking at it, it is actually both dead and blind, and therefore incapable of transferring power to any outside web page.

Apps like Instagram are blind, or almost blind. Their gaze goes inwards, reluctant to transfer any of their vast powers to others, leading them into quiet deaths. The consequence is that web pages outside social media are dying.

Bland molnen

Publicerat: 2015-12-31. Taggat:

Z på bergets rand

Vi fortsätter med varannan dag vila och varannan dag vandra. Det verkar vara en vinnande metod för asfaltsvana stadsbor. Vid lunchtid (kl. 13.45) tog vi bussen till Jerduñe och gick tillbaka till Playa de Santiago. Den sträckan tog ungefär fem timmar. Hade jag inte stannat var tjugonde meter och ropat “JAG MÅSTE TA EN BILD!!!” hade det förmodligen gått på tre. Under de timmarna hann vi se fyra människor och en naken hippie som utförde en ritual uppe på en avlägsen bergstopp.

Z på berget

Jag älskar vyer men ogillar höjder. Idag har jag en god dos av de båda. Om vi börjar med vyerna så är de utan tvekan bland de finaste jag sett i mitt liv. På www snackas det om att spåren längre från vårt hem kan vara finare, hur det är möjligt har jag svårt att förstå. Vad beträffar höjderna har jag på några ställen halvpaniskt lutat mig åt vänster mot bergväggen och tänkt: “två snedsteg till höger och du är toast”.

Mat i återförslutningsbar påse

Mat i återförslutningsbar plastpåse är det nya svarta. Här ovan kan ni beskåda dagens lunch, en helt vanlig pastasallad med tonfisk och vita bönor. Tänk att något så ordinärt kan se så grisigt ut. Bilden av kvällsmackan bestående av fullständigt pulveriserat rågbröd med ingeggad Philadelfiaost stannar på min hårddisk. Någonstans måste gränsen dras en nyårsafton, det här är ju ändå en blogg med ambitioner.

En av stränderna nära Playa de Santiago

Angående nyårsafton. När vi vandrade in i Playa de Santiago hade solen just gått ned och de flesta restaurangerna var stängda. Några ensamma män strök längs strandpromenaden med händerna vilande bakom ryggen. Hemma i lägenheten kunde vi höra hur ungarna på gatan började gå loss med pyrotekniken.

Vi lagade en god måltid, med tanke på förutsättningarna, och snaskade oregos, fikon, kokosgodis och getost med digestive till efterrätt. Vid tolvslaget gick vi upp på taket till vårt hus. Där uppe låg en tysk och en kanadensare i varsin solstol. Ganska snart visade sig att de bor tre stationer från vårt hem i Stockholm. Sjukt.

Jag, en bloggare

Publicerat: 2015-12-30. Taggat:

Känn er snuvade, för det här inlägget skulle egentligen handlat om efterbliven förpackningsdesign och märklig muzak i matbutiken. Men nu är klockan långt efter sovdags och det verkar som jag äntligen lyckats med konststycket att klämma ut en blogg i cyberrymden. Det kanske ser ut som jag smygbloggat i en månad, men de där tidigare inläggen nedan har faktiskt bara förgyllt min egen hårddisk.

Om jag ska säga några korta ord om dagen så väljer jag följande: bilen blev uthyrd under de två minuter jag och Z gick ut från hotellet och pratade igenom lämpliga hyrdagar. Osis och bad news för mitt nya bloggarliv. Vi som hade tänkt göra så skojiga och delningsvänliga utflykter. Istället blir vi strandade i en mysig liten håla där lokaltrafiken slutar gå under nyår. Resten av dagen får ni i bilder… God natt och välkomna!

Strandpromenad

Träd och tak

Lyktstolpe och palmer

Badande farbror

Z och joggare