Tomhet

Hela musikhistorien på ett minne i fickan

Publicerat: 2015-12-15. Taggat:

Jag vet inte om någon fortfarande minns ett av 00-talets stora framtidslöften: att kunna bära hela musikhistorien på ett minne i fickan. Det där med “hela musikhistorien” brydde jag mig aldrig särskilt mycket om, men att få plats med hela sin musiksamling på en portabel bärare ingav ett visst hopp i en tid då mina 300 GB FLAC- och MP3-filer låg sparade på CD- och DVD-skivor.

I någon mening kan man väl säga att löftet infriades. Stora delar av musikhistorien har nått våra fickor genom de strömmande musiktjänsterna. Den väsentliga skillnaden mellan visionen och verkligheten är dock att musiken hamnat bortom vår kontroll på fjärran avlägsna servrar istället för i vår egen ficka. Som vi många fått erfara är ett avslutat avtal med en missnöjd artist, eller en obetald faktura till en aggregator, allt som krävs för att låtarna ska försvinna ur våra spellistor för alltid.

Själv hade jag föredragit om smartmobilernas inbyggda lagring expanderat istället för deras skärmar. 512 GB hade räckt än idag för att rymma hela min musiksamling. Men trots att flashminnena växer i storlek och faller i pris verkar telefonerna ha slagit i ett osynligt tak vid 64 GB. Inte så konstigt kanske, då både Apple och Google tjänar kosing på att kränga lagring i mooooolnet. Dessutom är de båda i musikbranschen och har genom sina censurerade app-butiker fullständig kontroll över vilka program som körs i iOS och Android. Hade situationen varit annorlunda slår jag vad om att vi sett fantastiska lösningar för att dela ljudfiler med en okända tunnelbaneresenärer via blåtand eller wifi.

Molnet är en värdelös jävla metafor för ett centraliserat sätt att förhålla sig till hyrd lagring och datorkraft. Ett riktigt moln är uppbyggt av miljarder och åter miljarder mikroskopiska droppar. Varje smartmobil hade kunnat vara en av dessa droppar, utan avlägsna servrars iblandning.