Tomhet

Avskedskalaset

Publicerat: 2016-01-05. Taggat:

Z i Imada på La Gomera

Klockan är några minuter före 19 när processionen gör sig redo att tåga in i byn. En övertaggad lokalpolis har slagit på saftblandarna och tagit täten. Efter honom följer en brokig skara av musikanter, eldkonstnärer, Snurre Sprätt och sist men inte minst – tre vise män. De sistnämnda har fått en egen lastbil. På flaket står de på rad iklädda lösskägg, beväpnade med hinkar med smågodis. Plötsligt räknar en slagverkare in och de börjar röra sig in mot byn till tonerna av en marschversion av jingle bells.

Först passerar de torget, där byborna väntar – alla är där, tjejen från snabbköpskassan, gubbarna från sportbaren och dreadskidsen som duschar nakna på stranden – sedan går de ut och in från byn från två olika håll innan de landar på en scen mitt på plaza del Carmen.

Blåa kravallstaket i plast hindrar massorna från att storma scenen, men snart börjar ändå en strid ström av barn ta sig fram till de nyanlända. De tre vise männen utför en knäsittningsritual med Nalle Puh som gogo-dansare i bakgrunden. Själv står jag, lätt malplacerad, framför några högtalare som pumpar ut barnlåtar (som sjungs av barn) över torg och hav. Jag plockar upp kameran, ser spektaklet genom displayen i min kamera och tänker för mig själv att kvällen blev en fint slut på vitelsen i Playa de Santiago.

Z på asfaltsvägen från El Rumbazo

Tidigare på dagen tog vi bussen till Imada och gick tillbaka till havet. Spåret började som en slingring bergsstig intill storslagna stup (denna gång med repstaket som skydd). Det blev mindre storslaget ju närmare vattnet vi tog oss, för att till slut, vid El Rumbazo, sammankopplas med en asfaltsväg som vi följde hela vägen till kvällsdoppet och de efterföljande glassbomberna på Los Castaños i Playa de Santiago.

Z på asfaltsvägen från El Rumbazo